Nu har det gått ännu en vecka och våren har anlänt på allvar. Det har hänt en del sen sist bl.a. så tyckte Idé-Bild att affischen inte funkade och menade att vi måste byta den för att den ska ge rätt signaler i marknadsföringen. Annars var det repetition, möten, kostymjobb och mer musikskapande.
Onsdag 2 maj
Vi repade två scener denna kväll. Den första handlar om Hallstahammars socialdemokratiska kvinnoklubb, där fem kvinnor har möte. Det visar sig att varken ideologi eller revolution står högst i kurs – däremot nära problem, som försvårar vardagen.
Två barn finns med i scenen och de tajmade perfekt det de skulle. Även kvinnorna har tagit ett stort kliv framåt. Nu är de individer och bottnar i sina figurer.
Den andra scenen handlar om när pizzan dök upp i Hallsta. En mycket skeptisk falukorvsstekande Hallsta-kvinna blir, tack vare dotterns nya klasskamrat, bjuden på sitt livs första pizza. Hur det smakar, får ni se i augusti…
Även här har både kvinnor och döttrar landat tryggt i sina roller och samspelet dem emellan är strålande.
Torsdag 3 maj
Vi repade ”Tornsvalorna” ordentligt för första gången och vi fick göra ett tonartsbyte efter första refrängen för att den skulle fungera. Det var tre sångare plus kören som repade och det slår oss nästan hela tiden att vilken kraft det finns hos människorna som är med. Aldrig ett negativt ord utan bara jobba, jobba, jobba trots att man inte kommer så långt i manuset.
Det är härligt att jobba med Hammarteatern igen och ju mer vi håller på ju mera positiva reaktioner får vi.
Lördag 5 maj
Hammarteatern var uthyrd, så vi fick tränga ihop oss i Kulturlabbet på Kulturhuset.
Det funkade bra och trots årets första riktiga sommardag stannade all kvar så länge de skulle.
Deltagare i alla åldrar sjöng tillsammans med orkestern. Och vilka framsteg de gjorde!
Vi fick både gåshud och tårar i ögonen, när vi lyssnade och kunde ana hur mäktigt det kommer att låta uppe på Skantzen.
Under 20 minuter hade vi en liten audition med 6 barn/ungdomar för att vi behöver lite solosång i slutsången. Vi har en idé om att det kommer att bli en stark bild om två barn sjunger ensamma en liten del av sången. Det är ju de som skall bära framtiden. Vi jobbar ju egentligen aldrig med audition utan alla är välkomna och sen är det vårt ansvar att se till att alla får en uppgift, som passar dem. Att vi gjorde det nu var för att se att den som ska sjunga solo också vågar det. Alla sex var helt underbara i sin vilja och det var inte lätt att ta ut två. Men nu är det gjort och vi är nöjda, så långt
DÄR DRÖMMAR BLIR TILL 