Fortsatt högsommarvärme vilket gjorde våra yngsta deltagare lite okoncentrerade, när vi repeterade scenerna Hemarbete och När radion kom till byn. Vi bestämde att de – utan regissörer – skulle ta den igen på söndag. Och då satt den!
Inga regissörer blev det heller, när vi skulle repetera Alltid redo på onsdagen. Akut magsjuka stoppade resan till Hallsta. Enligt rapport gick det bra och Mias scoutmamma var på plats och tog storlekar på de scoutskjortor vi får låna till skådespelarna.
Härligt med folk som ställer upp!
Folk ställde upp på torsdagen också, när vi hade volontärmöte. Ett par föräldrar lovade att ta ansvar för barnen under föreställningen. Skönt! Risken är annars, – det vet vi av egen erfarenhet – att någon ”försvinner”, glömmer sin entré eller börjar gapskratta bakom scenen.
Vi har också fått en inspicient, dvs den som har huvudansvaret för tekniken bakom scenen. Tufft jobb! Men vi litar fullständigt på den unge man, som tog på sig jobbet.
Vi saknar ännu publikvärdar, biljettförsäljare och någon med ansvar för kostym och rekvisita. Men än är det långt till augusti…
Rekordvärme i söndags och närmare 40 skådisar svettades inomhus. Vi gjorde de större scenerna med både kör och orkester. Tårarna rann på oss åskådare, när de finska krigsbarnen stod på rad framför publiken och tittade dem allvarligt i ögonen, när den finska mamman – långt borta i Finland – sjöng ”Var är ni nu?”. Och då var det full koncentration.
Vi kan inte annat än imponeras av alla svettiga skådisar som, med manusblad som solfjädrar, svarade ett enhälligt ”JA!” på regissörens fråga: ”Ska vi ta det en gång till?”
Vi bröt i alla fall nästan två timmar före utsatt sluttid, så att de tappra skulle hinna ta sig ett dopp.
DÄR DRÖMMAR BLIR TILL 