Blogg

Vecka 19

 

Ja, jösses vad tiden går men naturligtvis gör vi framsteg också. I tisdags repade vi sista scenen i akt 1 för andra gången. Scenen handlar om Egna-hemrörelsen då massor av människor, även de från arbetarklassen, fick möjlighet att skaffa sig egna villor. Nu skulle det bli slut med trångboddheten och man skulle få möjlighet att bo med riktigt kök och dessutom en fruktträdgård. Det är en väldigt komplicerad scen som vi skrivit då vi bland annat skall bygga bilden av ett hus på scen. Med samtliga inblandande så blir det också fråga om säkerhet. Hur undviker vi att man slår en bjälke i huvudet på några barn när man vandrar in med den på scen? Hur kommer vi förbi den stora fonden med träbitar som är 4 meter långa och hur skall staketet monteras? Vi kan väl erkänna att vi inte har svar på alla frågor ännu men det finns hopp om lösningar. Man måste tillstå att våra skådisar, i alla åldrar, är helt underbara som ger oss stort förtroende. Härligt också hur Mia, gymnasietjej, spelar skjortan av Sören Ivemyr. Det finns så många begåvade och fina människor i Hallsta.

På onsdagen fick vi möjlighet att verkligen fördjupa karaktärerna i scenerna som beskriver livet på 90-talet och sen 15 år senare. Vi har skrivit en scen som är rätt komplicerad med mycket undertext. Till slut fick vi ordning på den och nu har vi fem härliga, levande roller på scen där det svänger mellan glädje och djup sorg.

Under veckan har vi också gått vidare med vårt arbete med integrationsdelen. Wessam och Kajsa organiserar marknaden, vilken vi nämnde för någon vecka sedan.  Redan nu har vi tre stånd bokade där det kommer att försäljas hantverk, bakverk och informeras om en förening. 

Som en del att involvera nya svenskar i vårt arbete hade Billy och Wessam premiär på ”Berättarlördag” på Kulturhuset i lördags. Det kom åtta barn i låg- och mellanstadieåldern för att lyssna på en saga berättad på svenska och arabiska. Vi hade kanske hoppats att några av de vuxna också hade stannat för att vara med och dela upplevelsen. Men tji, fick vi. Man lämnade bara av barnen vilket gjorde att det blev väldigt okoncentrerat i publiken efter 10 min. Det är inte lätt att få barn att lyssna en kort stund nu för tiden när man är van att matas med bilder och dataspel. Nåja, vi ger inte upp utan kämpar på.

  

Vecka 18

20180505_123316

Nu har det gått ännu en vecka och våren har anlänt på allvar. Det har hänt en del sen sist bl.a. så tyckte Idé-Bild att affischen inte funkade och menade att vi måste byta den för att den ska ge rätt signaler i marknadsföringen. Annars var det repetition, möten, kostymjobb och mer musikskapande.

Onsdag 2 maj
Vi repade två scener denna kväll. Den första handlar om Hallstahammars socialdemokratiska kvinnoklubb, där fem kvinnor har möte. Det visar sig att varken ideologi eller revolution står högst i kurs – däremot nära problem, som försvårar vardagen.

Två barn finns med i scenen och de tajmade perfekt det de skulle. Även kvinnorna har tagit ett stort kliv framåt. Nu är de individer och bottnar i sina figurer.

Den andra scenen handlar om när pizzan dök upp i Hallsta. En mycket skeptisk falukorvsstekande Hallsta-kvinna blir, tack vare dotterns nya klasskamrat, bjuden på sitt livs första pizza. Hur det smakar, får ni se i augusti…

Även här har både kvinnor och döttrar landat tryggt i sina roller och samspelet dem emellan är strålande.

Torsdag 3 maj
Vi repade ”Tornsvalorna” ordentligt för första gången och vi fick göra ett tonartsbyte efter första refrängen för att den skulle fungera. Det var tre sångare plus kören som repade och det slår oss nästan hela tiden att vilken kraft det finns hos människorna som är med. Aldrig ett negativt ord utan bara jobba, jobba, jobba trots att man inte kommer så långt i manuset.

Det är härligt att jobba med Hammarteatern igen och ju mer vi håller på ju mera positiva reaktioner får vi.

Lördag 5 maj
Hammarteatern var uthyrd, så vi fick tränga ihop oss i Kulturlabbet på Kulturhuset.

Det funkade bra och trots årets första riktiga sommardag stannade all kvar så länge de skulle.

Deltagare i alla åldrar sjöng tillsammans med orkestern. Och vilka framsteg de gjorde!

Vi fick både gåshud och tårar i ögonen, när vi lyssnade och kunde ana hur mäktigt det kommer att låta uppe på Skantzen.

Under 20 minuter hade vi en liten audition med 6 barn/ungdomar för att vi behöver lite solosång i slutsången. Vi har en idé om att det kommer att bli en stark bild om två barn sjunger ensamma en liten del av sången. Det är ju de som skall bära framtiden. Vi jobbar ju egentligen aldrig med audition utan alla är välkomna och sen är det vårt ansvar att se till att alla får en uppgift, som passar dem. Att vi gjorde det nu var för att se att den som ska sjunga solo också vågar det. Alla sex var helt underbara i sin vilja och det var inte lätt att ta ut två. Men nu är det gjort och vi är nöjda, så långt

Vecka 17

Vi repeterade näst sista och sista scenen i tisdags. Där är det ett bröllop som visas med efterföljande fest. För att få det att fungera och kunna organisera repet delade vi upp alla i åtta olika grupper som har en ledare och en viceledare. På så sätt kunde vi rita upp scenerierna (det sätt som folk rör sig på) mycket enklare. Vi hade en idé om att alla så småningom skulle dansa en ”slängrumpa” runt scenen. Vi kunde inte riktigt föreställa oss hur det skulle bli när de olika ”rumporna” skulle korsas på scen eller vändas när vi gjorde det i tanken. Men när vi gjorde på ”golvet” så visade det sig att allt kommer att fungera. Härligt! Fastän man bara hinner med två sidor manus på två timmar så är våra skådespelare helt fantastiska.

I dag, onsdag, ska vi repa scenerna som visar hur ungdomarna flyttar från Hallsta och sen flyttar tillbaka plus att vi ska repa en rap. Det ska bli spännande. Blir nog lite lättare att repa i kväll då vi bara är sju på scenen mot att vi var 60 igår.

Kajsa och Wessam håller på att organisera den internationella marknaden som kommer att finnas på vår spelplats. De har massor av arbete bara med den delen.

Hela tiden dyker det upp nya idéer. Eftersom det finns ett grönt löv på vår affisch så tänker vi oss att det ska växa en del på scenen också. Hur det blir får ni se när ni ser föreställningen.

I dag, 25 april, ska vi ha ett möte med Syriska föreningen. Vi hoppas att vi ska kunna ha ett bra samarbete med dem. Vi skulle så gärna också vilja ha några av dem på scenen. I eftermiddag kommer också alla barnen hit och då ska Kajsa försöka hitta scenkostym till dem.

Vi hörs!

Välkomna!

 

Det har ju runnit en del vatten under broarna sedan vi startade vårt projekt. Men nu när hemsidan finns på plats kommer vi att skriva varje vecka.

När alla roller är tillsatta visar det sig att vi kommer att vara 72 personer på scen vilket bara det kommer att tilldra sig en del uppmärksamhet. Mats Arnell har skrivit fantastisk musik som det kommer snart att finnas lite smakprov av här på sidan. Allt som har hänt sedan vi började är omöjligt att berätta om, som ni säkert förstår. Men nu börjar vi blogga. Vi som berättar heter Billy och Nilla och vi har skrivit manuset och regisserar föreställningen.